Lördagens lopp i Skellefteå blev inte alls vad jag hoppats på. Kändes som det skulle innan start. D.v.s riktigt segt. Det brukar innebära att det kommer gå bra. Öppnade första varvet stabilt. Inte för snabbt tyckte jag själv. Det kändes riktigt bra. Låg 2:a vid samtliga av våra stationer med enbart Rikard före mig. Precis innan utförskörningen emot stadion hade vi en station där jag låg 4:a efter att alla passerat. Rikard ledde före Fidde och Marren var trea. Vid sista backen in emot varvningen så lyckades jag fastna till i nått spår och korsade skidorna och for som en vante efter backen. Jag har hemska problem att hantera en vurpa. Gick från att inte känna mig stum till att bli totalstum på några sekunder. Försökte tänka positiva tankar och ta det lugnt. Jag låg ju trots allt fortfarande 12:a i varvningen trots att jag kanske tappade ca 15 sek på vurpan. Försökte hålla i åkningen så stabilt som det gick men efter ett halvt varv var det dags igen. Ramlade återigen på ett opassande ställe och tappade loppet helt. Så dåligt gjort av mig. Dels är det dåligt att jag ramlar på dessa ställen, även om det var lite svårtåkt idag p.g.a den kompakta snön. Men framförallt väldigt dåligt att jag inte kan hålla ihop loppet trots att jag ramlar. Måste ju liksom vara bättre att man accepterar att man tappar de här 30 sekundrarna på fallen och fokuserar på resten av loppet istället. Blev tillslut en 26:e plats för mig. Väldigt missnöjd är jag, vilket jag absolut ska vara. Jag har bra form och bra skidor men klantar bort det. I övrigt var det en väldigt bra dag för Mora. Rikard 1:a, Leijon 5:a och Marren 8:a. Imponerande! Jag kommer igen till Norge nästa helg.

Eftersom även internet gick ner på Stiftgården under lördagen så lyckades jag inte publicera nått inlägg där uppe.

Söndagens sprint blev seg som vanligt. Jag lyckades gå vidare från kvalet med en 17:e tid. Sen var det 2h tills det var dags för kvartsfinal. Jag orkade inte sitta still och vänta på kvarten så jag hängde med Marren, Leijon och Rikard och dunkade lite intervaller istället. Så nu har man testat att göra det innan en sprintkvart också och det kanske inte vara att rekommendera. Jag blev nämligen väldigt sist i min kvartsfinal.

Efter att ha tagit de 8h hem med buss utan några poäng alls i bagaget har jag konstaterat att jag måste:
1. Lära mig ta ett fall på rätt sätt och inte stressa upp mig för det.
2. Lära mig åka heat i sprint. Sprinten verkar ha kommit för att stanna, tyvärr.

Formen känns fortfarande bra och nu är jag riktigt sugen på att åka bra i Norge kommande helg. Jag åker inte sprinten men bägge distansloppen.