Varit några riktigt fina dagar på Lugnet nu. Ett par minusgrader och strålande sol. Pulsen är fortfarande inte normal men kroppen känns bra. Tar det lugnt och tränar på helt enkelt. Igår blev det ett lite längre pass med Robban Eskelund som laddar inför femmilen. Idag har jag kört lite intervaller. Som det ser ut just nu kommer jag att köra igång med multisport 25 April i Skåne. Dags att börja plaska lite i vattnet snart med andra ord. Hoppas älven börjar bli varm.

Idag hade jag gärna varit uppe och kämpat för Mora på SM i Åsarna. Men jag kände efter träningsracet förra veckan att det inte var aktuellt. Istället får jag hålla tummarna för grabbarna. I år är det dags att ta det där sista steget högst upp på pallen. Ser ut att kunna bli en jämn stafett i år. Finns en hel del lag som är bra nog att kunna fightas om guldet. På papperet ser Åsarna ut som det starkaste laget. Men det har dom gjort många gånger tidigare och alla som är intresserade av SM vet hur det har gått för dem de senaste åren. Stafett är stafett och mycket kan hända.

Fredagens race uppför mördarbacken var häftigt. Vi stod uppe i toppen av backen och hejade på åkarna. Hellner tog tidigt greppet där uppe och ingen lyckades slå hans tid där. Teichmann räknade man nästa bort, även om han på förhand var mitt hetaste tips. Men efter en mäktigt avslutning, som han gjort några gånger tidigare, så lyckades han ta segern före Cologna.

Lördagens race beskådade jag på tv eftersom man ser så mycket bättre hemma. Cologna imponerade verkligen igen. Grymt starkt kört. Kul med flera svenska framgångar också. På kvällen blev det en sväng på Harrys. Kul att träffa massa skidfolk och snacka skit.

Idag var jag återigen uppe på Lugnet och såg på racet live. Bägge segrarna kändes ganska klara tidigt och det var ingen riktig spänning om segern. Desto mer spännande var det om placeringarna bakom. Vittoz avslutning var häftig. Man såg att Legkov fick slita riktigt ont uppför mördarbacken på det sista varvet. Kalla fixade en fin tredjeplats. Man blir rejält sugen på att tävla när man ser dom plåga sig uppför backarna.

Idag var det riktigt seriöst träningsrace för högskolan på Lugnet. SVT var med och filmade för att testa utrustningen och personalen inför morgondagens sändning. Racet var som jag skrev igår 3 varv runt King of Mördarbacken banan. Jag kan säga att den är ganska tuff. Shit vad mycket syra det var redan på första varvet. Jag gick i vanlig stil ut ganska hårt men fick betala mångdubbelt för det redan efter första gången uppför mördarbacken. Blev ett riktigt slitigt race för mig men jag lyckades ta mig i mål iallafall. Kanske inte en helt optimal bana att köra första racet på. FIS rekommendation är 400m stigning på 10km åkning. Idag tog vi 483m. Racet blev som sagt en besvikelse ur den synvinkeln att jag var inställd på att ta det som ett skarpt test för att se om det fanns någon chans att köra SM. Jag har nu konstaterat att jag inte alls har den fartuthållighet som krävs för det och har därför nu bestämt mig för att jag står över SM-helgen i Åsarna. Surt, men samtidigt ett bra beslut inför framtiden, tror jag. Jag inriktar istället slutet av säsongen på att komma tillbaks i full träning igen och sedan fokuserar vi emot nästa säsong.
Imorgon ska jag upp och kolla på King och Queen of Mördarbacken. Det kan nog bli roliga tävlingar att följa. Banan är ruskigt tuff och jag tror att många kan få betala dyrt med en alltför tuff öppning. På tredje varvet idag blev jag först lite orolig att det Jocke som kom ikapp mig alldeles för fort men det visade sig att det var Teichmann som skuttade på uppför mördarbacken. Han åkte nog tre gånger så fort som mig vid det tillfället. Var några italienare som såg vassa ut också. Sägs bli fint väder också så det blir nog en härlig dag på Lugnet!.

Igår körde jag första fartpasset. Det kändes helt ok. Pulsen på intervallerna var normal och man fick smaka lite på mjölksyran igen. Tyvärr hade både jag och Jocke vallat  bort oss lite även om jag ändå lyckades genomföra passet. Klisterföre trodde man det skulle vara. Men det visade sig att det visst hade snöat lite under natten.
Eftersom passet ändå kändes så bra har jag planerat att köra träningstävling med högskolan imorgon. Blir intressant att se hur man orkar med ett 10km lopp. Banan blir 3x3.3km på King of Mördarbacken banan. Gött med 483m totalstigning på 10km ;).
Idag har jag kört första styrkepasset med fria vikter igen. Tur att tävlingen är imorgon för på fredag lär jag ha träningsvärk så det skriker om det. Det kändes dock väldigt bra och jag behövde inte gå ner i vikt mot det jag tidigare kört på. Ska kolla på sprinten och sedan springa en sväng ikväll.

Idag var det full fart på Lugnet. Världscupåkarna har anlänt och var ute och tränade på spåren idag. Jag, Robin, Jedin och Jocke körde ett lugnt pass på förmiddagen även om det delvis blev lite ryckigt. Pulsen fortfarande lite i högsta laget men det känns faktiskt riktigt bra i kroppen i övrigt. På eftermiddagen så sprang jag en sväng och körde lite styrkeövningar. Imorgon har jag planerat att köra första fartpasset. Blir riktigt spännande att se hur kroppen reagerar på det. Träningstävling på torsdag kanske !?

Bara kört lugna pass i veckan och det känns ändock ganska hyfsat. Nu har pulsen börjat sjunka lite också så förhoppningsvis är man snart tillbaks i normalt träningsslag, åtminstone. Nästa vecka ska jag nog försöka köra lite fart igen. Träningsvärken i ljumskarna är härlig. Känns att man inte åkt på ett tag ;). Hoppet om SM lever ännu!

Idag var jag ut på första "riktiga" träningspasset på 5 veckor. Jag hann ju turiståka lite ner i Kina, men nu var det äntligen tillåtet att ge sig ut på några lugnare pass här hemma. Ska ta det lugnt nu första veckan och se hur kroppen reagerar. Förhoppningsvis positivt så vi kan börja köra på lite riktigt nästa vecka. Passet blev ett skejtpass uppe på Lugnets fina spår. Försökte att köra så lugnt jag kunde man hade ändå en ordentlig puls under hela passet. Man är inte riktigt i toppform för tillfället. Men det var ruskigt skönt bara att vara ute och åka igen. Kändes ändå hyfsat i kroppen och man var sugen på att bara bomba på när man såg andra köra intervaller. Ska bli spännande att se om man kan piggna till så pass att man kan köra SM. Riktigt, rikigt sugen på att träna nu!

Nu har man äntligen kommit hem till Sverige igen. Började dagen fint med att kolla på skidor i cirka 7h på tv. Tynell var helt klart starkast idag och det var mycket rättvist att han fick vinna. Erik E imponerade med en fjärdeplats. Marren var uppe och visade upp sig i början och Jocke hängde också med ett tag. Starkt jobbat med tanke på att vi anlände till Mora vid 23.30 igår efter att ha varit på resande fot 24h. Fem-milen var riktigt tråkig, jäkla sällskapsresa. Flopp VM.

Kina var verkligen grymt. Tar nog ett litet tag innan alla intryck har smält in. Det är skönt att var hemma men samtidigt lite vemodigt. Arrangemanget var verkligen imponerande och stort. Har varit bra tävlingar men allt blir lite omständigt för kineserna eftersom dom inte varit med och arrangerat något liknande tidigare. Dom känner liksom inte till sporten riktigt och därför blir förståelsen ganska svår. TD Jons har dock gjort ett bra jobb för att få till bra och rättvisa tävlingar. För vår del blev det lite stolpe ut vissa lopp men sammantaget tror jag vi är ganska nöjda. För mig blev det mycket tid i vallaboden och där har det också funkat bra. Jag tror att jag och Eskelund var på plats först samtliga tävlingsdagar.

Boendet var ju också ett kapitel för sig. Ett grymt stort hotel där nästan samtliga deltagare bodde. Städningen lite halvtaskig på rummen och ville man ha något ordnat fick man hitta upp någon som kunde engelska. All personal, säkert 200 personer, hade dock lärt sig att säga Hi, Hello och Pins?. Så vart man än rörde sig så var det någon som hälsade eller ville ha pins. Lite jobbigt i längden faktiskt. Entren var vaktad av militärer och runt hotellet patrullerade dom i 3-manna grupper dygnet runt. Man är avtrubbad nu och reagerar inte ens på att det kommer beväpnade militärer överallt. Maten på hotellet var ganska ok. Blev mycket ris men det är väl så det är i Kina. Cola och Sprite till samtliga måltider. Frukosten var väl lite tråkig men det fanns micro så man kunde spränga lite gröt på morgonen. Något vi svenskar lyckades med många gånger. Det värsta med hotellet var när vi skulle checka ut. Dagen innan kom dom med inventarielistan sen var det väldigt grinigt om något saknades på rummet. Dom tänkte inte på att man kanske ska ha en sådan på rummet så man kan kontrollera själv när man kommer att inget saknas. Glas som tagits in i disken skulle ersättas trots att vi förklarade att dom fanns på hotellet. Detta löstes genom att gå till matsalen och sno med sig glas som man ställde tillbaks. Tillslut insåg dom att ingen faktiskt ville sno dricksglas och duschmattor så vi kunde lämna stället.

Sista natten var vi i Harbin på Athlete Village. Var inte alls lika trevligt där så man hade tur som fick bo och tävla borta i Yabuli under veckorna. Resan hem var lite lång och seg men spännande. Vi åkte tidigt på morgonen ifrån Harbin till Peking. Väl där var Marrens bagage borta. Efter att ha försökt förklara för kineserna att hans väska var ordentligt stor och att den inte lätt kunde blandas ihop med en liten svart väska som fanns kvar på bandet så kom den helt plötsligt hans väska upp. Efter det rusade vi vidare för att checka in bagaget på planet till Stockholm. Men dom öppnade incheckningen sent. Paniken började sprida sig om vi skulle hinna in till stan och handla. Tillslut fick vi efter lite strul, som vanligt, checka in vårat bagage och sprang till tåget in till stan. Taxi bort till shoppingcentrat och lite hetsshopping under 45 min för att sedan ta taxi tillbaks till tåget. Vi kom lite sent till boardingen men lyckades komma med planet hem iallafall.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det varit en helt grym resa. Mycket roliga händelser och intryck. Spännande att se Kina även om det var lite skrämmande att se hur styrda människorna är där borta. Ingen som tar några egna initiativ direkt. Inne i städerna finns det riktiga slumområden. Fasaderna är lite putsade på framsidan medan bakgårdarna kan vara riktiga soptippar. Stort minus för att det var så svårt att kommunicera med folket. Alla är egentligen väldigt trevliga och vill hjälpa till. Men eftersom det lätt blir missförstånd är det väldigt frustrerande. Universiaden var grymt som arrangemang. I Torino för två år sedan var vi bara med på de avslutande tävlingarna och boendet var mer utspritt än nu. Vi missade dessutom invigningen den gången. Man hann tyvärr inte med att se så mycket andra idrotter än längdskidor men några slalomåk såg vi åtminstone. Nu siktar vi emot Erzurum om 2 år ;).

För egen del har jag känt mig pigg hela tiden där nere. Efter att ha snurrat lite lugnt på skidor några gånger kände jag verkligen suget efter att tävla igen. Måste kolla lite till veckan om hur jag går vidare mot comebacken.

Mer läsning om skidåkarnas insats: http://bagheeraskiteam.blogg.se/
Mer läsning om svenskarnas insats: http://vinteruniversiaden.blogspot.com/

Pictures to come...