Tagit det lugnt några dagar sen jag kom hem från Bruks. Det känns bra för nu verkar det som det släppt i nosen iallafall. Går inte runt och snörvlar något längre. Det är skönt. Nu kan man nog dra igång med träningen på allvar igen. Börajde dock lite lugnt idag med att vara vikarie för Robin Johansson på skidgymnasiet i Mora. På förmiddagen var det tvåorna som hade träning och vi körde stakning uppe i Älvdalen. Var riktigt fint med hårda spår. Lite annorlunda att vara på den andra sidan så att säga. Men det var roligt att vara med och försöka ge lite tekniktips och sådant. Man blir frustrerad när man åker med någon och ser att det inte riktigt stämmer men sen kan man inte sätta fingret på vad det är som är fel. Tror att man behöver ett mer vant öga för att se sådant direkt. Annars är ju kamera ett bra hjälpmedel för att i slow-motion kunna kolla igenom rörelsen. Nåväl det blev ett DÖK-pass och några impulser där uppe. Sen var det hem för att duscha och luncha lite. Ordnade lite småuppgifter innan nästa pass. Denna gång var det ettorna som skulle köra samma pass. Så upp till Älvdalen igen. Men till eftermiddagen hade det kommit nysnö så det blev betydligt tyngre att staka. Blev tufft när man försökte ligga jämsides med eleverna för att kolla teknik då det gick betydligt lättare i spåret. Passet gick dock bra och det blev lite extra impulser med detta gäng eftersom dom var väldigt sugna på att köra spurter mot slutet av passet. Så nu är man lite mör i armarna efter två stycken stakpass med impulsinslag. Men det var lagom att komma igång på detta sätt och det var faktiskt riktigt roligt att vara med och hjälpa till. Skidåkning och träning är ju det man lever för.