Varit fullt upp sedan vi kom ner till Kina så jag har inte haft tid eller ork att uppdatera bloggen på ett tag. Spännande land här nere. Händer massa konstigheter varje dag. Alla människor är väldigt vänliga men kommunikationsproblemen blir dryga i längden. Det finns ett antal studenter på varje hotel och arena som kan lite engelska och dessa måste man hämta stup i kvarten för att lösa enkla problem. Allting tar väldigt lång tid eftersom en enkel fråga måste bollas runt till 10 olika instanser innan man kan nå ett svar. Vi är dessutom inspärrade på området med massor av vakter som patrullerar skogar och vägar runt hela området. Idag var vi ner till själva Yabuli stad en sväng och det tog ett bra tag innan vi lyckades få till den resan. På vägen ner passerade vi en starkt bemannad spärr av militärer. När vi skulle hem tvingades vi stanna i spärren och gå igenom security check. Det är med andra ord rigorös säkerhet kring arrangemanget. Själv känner jag mig rätt pigg men har börjat känna av bihållorna lite nu på slutet. Jag hjälper vallachef Eskelund i vallaboden och det är fullt upp. Snön är väldigt speciell här nere. Första dagen var det -25 och snöade. Det var det kärvaste jag någonsin upplevt. Dom andra dagarna har det varit något bättre och jag tycker det verkar som åkarna har vant sig vid de kärva förhållandena och varit nöjda med skidorna. Resultaten har också blivit bra på slutet och utan all otur hade vi nog haft ett par medaljer vid det här laget. Hade varit ruskigt kul att vara med och tävla då jag tycker banorna skulle passat mig perfekt. Men det är kul att vara med vid sidan om också. Bilderna och utförligare rapport blir nog när jag kommit hem.

Blir en supporterresa till Kina för min del istället för som tävlande. Kan nog bli skoj ändå!. Snart bär det iväg neröver till Arlanda för att flyga vidare emot öst. Lär väl finnas internet där nere så jag kan uppdatera lite under resans gång.

Tack alla som stöttar mig igenom det här. Det kommer ju fler tävlingar och framförallt fler säsonger framöver så det är bara att ta det hela med ro. Passa på att göra en massa annat ett tag istället och Kina är ju en bra start.

Åkte upp till akuten igår så jag skulle få hjärtat undersökt. Hittades inget fel på EKG eller de första proverna. Rådpratade med läkaren. Dom hade inga svar att ge. Nya prov på kvällen. Fortfarande inga konstigheter. Fick stanna över natten med hjärtövervakning. Nya prov på morgonen. Fick besked att inga konstigheter kunde konstateras. Utskriven. Börja ladda för Kina. Telefonen ringer. Läkaren meddelar att dom på sista proverna fann att jag har haft körtelfeber. Alright. Då vet man iallafall att något verkligen har varit fel. Ingen hård fysisk aktivitet på fyra veckor efter tillfrisknandet. Inga race i Kina. Inget Vasalopp. Kanske blir nästa race SM i Åsarna i slutet av Mars ?. Vi får se vad som händer. Tråkigt!, men bara att konstatera faktum.

Det allmäna hälsotillståndet känns oförändrat. Jag är helt matt i kroppen och orkar inte med några aktiviteter alls. På förmiddagarna känns det bättre med på eftermiddagarna är det helt slut. Nu har jag inte rört på mig på 10 dagar så det blir naturligtvis inga tävlingar till helgen. Faktum är att även Kina känns lite i farozonen. Imorgon ska jag försöka få tid för en hjärtundersökning.

Febern har äntligen släppt kroppen och med den även frossan. Ett steg åt rätt håll. Fortfarande är jag rejält hostig och lite snorig men framförallt helt matt. Ingen energi alls i kroppen känns det som. Det var visst ingen förkylning man råkade ut för utan influensan. Det konstiga men bra i sammanhanget är att ingen annan i klubben verkade bli dålig. Förstår inte vad jag lyckades hitta på för fint virus som alla var immuna emot utom jag uppe i Sundsvall. Men det ska väl ordna sig det här med. Träning är ännu inte aktuellt. Faktum är att jag för första gången denna vecka var utanför dörren igår.

På måndag morgon när jag vaknade fick jag troligen ett svar varför 15km F loppet var så tungt. Vaknade upp med lättare huvudvärk och rejält hostig. Under dagen utvecklade det sig till en ordentlig förkylning med feber. Var väldigt länge sen jag hade feber senaste. Men nu sitter man här hemma och kallsvettas och har en bankande skalle. Blir till att hålla sig inne tills febern lagt sig och sen ta det väldigt lugnt framöver. Det är 2 veckor kvar tills vi åker till Kina.

SM i Sundsvall avslutades idag med 15km F. Jag var riktigt sliten igår efter sprinten och mådde väldigt konstigt hela eftermiddagen så mina förhoppningar inför dagen var inte så stora. Men på morgonen när jag vaknade kändes det bättre. Inledde loppet ganska hårt men blev stum redan i de första backarna så jag förstod att det skulle bli en tung dag. Har man ingen riktigt bra dag på de här banorna så rinner både tid och placeringar iväg i snabb takt. Det går inte heller att ta det lugnt och spara på krafterna för man blir stum i vilket fall. Hade inget tryck alls i benen idag utan fick försöka mala på så gott det gick. Blev tillslut en 25:e plats. Men fruktansvärt långt efter tidsmässigt. Södergren dominerade som vanligt hemma i Sverige. Rikard körde riktigt starkt men fick tyvärr nöja sig med en fjärdeplats. Mora fick en medalj på damsidan genom att Anna Haag.

Klarade målsättningen på två av tre lopp så det får väl vara godkänt. Tiondeplatsen i lördags var väl den stora skrällen och det var kanske den som grusade mina planer på att nå topp 15 på 15km loppet. Man kan inte ha bra dagar jämt. Nästa helg har jag inte riktigt bestämt vad som händer ännu. Kanske blir det långlopp i Orsa eller Åsarna. Om två veckor är det Skandinavisk/Sverige cup i Ulricehamn iallafall och efter det väntar spännande tävlingar i Kina. Det mesta inför Kina börjar falla på plats nu iallafall. Kolla in Bagheera SkiTeam för mer info om det.

Ett stort tack till alla ledare som gjort SM till en så smidig tillställning för oss åkare. Vallarna har gett oss grymma skidor varje tävling och övriga ledare har servat oss på bästa tänkbara sätt. Det flyter på smidigt när klubben är ute och det gör att man kan koncentrera sig fullt på sin egen insats